Den sista dagen denna gång. Det kändes lite melankoliskt och vi gick runt bland glasbutiker, tog en pizza vid kajkanten och njöt av friden och stillheten innan vi gav oss in mot Markusplatsen och Markuskyrkan.
Överdådet i kyrkan kändes väldigt främmande från den snickarson som gick bland de fattiga och utstötta i samhället. Relikskrinen, förgyllda och juvelprydda förvaringar i form av de likdelar från ”helgon” de innehöll, kändes fullständigt bisarra och så långt man kan komma från det Jesus lärde.
Mot slutet av dagen drog det ändå ihop sig till hemresa och när den sista kanalen korsades var det som att gå mellan helt skilda världar. Som att vakna upp från en underbar och vacker dröm till en grå och regnvåt vardag.
Tack för den här gången.
